För någon vecka sen slutförde jag en ny spetssjal som jag inte hunnit blogga om än. Den heter Haruni, vilket tydligen betyder mormor/farmor på Quenya, ett av Tolkiens påhittade språk. Garnet var ursprungligen turkost men eftersom jag redan hade en turkos sjal så färgade jag det blått istället. Misstaget jag gjorde var att komma på detta när jag redan hade börjat med sjalen, alltså fick jag lov att färga den som en färdig sjal istället för att färga garnhärvorna. Problemet var att när jag sen väl sträckte ut den så var det kvar lite turkost längs ytterkanterna där garn som tidigare hade varit inne i ganska tjocka avmaskningsmaskor hade blivit utdraget. Eftersom jag helst inte vill färga om alltsammans så har jag köpt en blå textilpenna som jag ska använda på de turkosa prickarna för att se om de kan mattas ner lite i färgen i alla fall. I övrigt är jag väldigt nöjd med sjalen.




Some time ago I finished another lace shawl that I haven’t had time to post about. It’s called Haruni which apparantly means grandmother in Quenya, Tolkiens elven language. The yarn was originally turquoise, but since I already have a turquoise shawl I dyed it blue instead. My mistake was to figure this out when I had already started knitting the shawl, so I had to dye the finished shawl instead of the yarn hanks. The problem was that when I blocked it (stretched it out) some turquoise yarn peeked out from the pretty thick bind off stitches. Since I really don’t want to re-dye the entire shawl I’ve bought a blue textile pencil that I will use on the turquoise dots and hopefully that will make them a bit less bright. Other than this, I’m very happy with the result.