Nu är jag nyss hemkommen från en helg i Åre tillsammans med syster, svåger, mamma, mammas man och två söta hundar. På det hela taget har vi haft det väldigt trevligt, även om vädret inte varit helt optimalt. Jag har naturligtvis fotat helt absurt mycket, så det får komma lite i etapper. Inledningsvis blir det en liten roadtrip-story.

Vi åkte i onsdags och då hämtade Malin upp mig på busstationen när jag kom tillbaka till Umeå från jobbet i Nordmaling och vi satte oss i deras lilla söta golf. Just den dagen var det rena sommarvärmen här och man kunde knappt tro att det bara två veckor tidigare varit massor av snö och kyla.

De norrländska vägarna är alltid kantade av massor med tallar. En annan intressant sak vi såg när vi passerade en bäck i Vännästrakten var en kille i en gummibåt som hade strandat på ett isblock i bäcken. Vi var inte riktigt säkra på om han var i sjönöd eller inte, men vi tittade förstås en extra gång när vi hade förstått vad vi sett. Killen på flotten såg att vi tittade och vinkade till oss. Vi tror dock inte att han var i sjönöd eftersom han ju då borde ha vinkat som en tok hela tiden.

På en roadtrip måste man förstås ha massor av musik. Vi hittade en okänd skiva i cd-fodralet med titeln Country road, och vad kunde väl passa bättre än det.

Mat är också ett viktigt inslag på en bilresa. Ingen av oss var så sugna på att stanna på en pizzeria, utan vi köpte lite bröd och bacon-mjukost med mera och hade lite hederlig Svensson-picknick längs vägen. Målet var en rastplats i Fredrika, men eftersom vägen var avstängd på grund av extrem lerighet fick vi stanna mitt i ingenstans och fika men det gick bra det med.

Vägen vi körde längs kallas Konstens väg (eller något liknande) och här och var dyker det upp konstverk. Här fångade jag ett slags glashus genom bilrutan när vi svischade förbi. Det blev lite extra fräsigt med den blanka isen i samma färg och mönster. I övrigt var många av konstverken inte mycket att hurra för. Ett av dem var vi inte ens säkra på om det var ett konstverk eller inte, det såg mest ut som en rad sophus eller torkställningar för renfällar.

När vi började komma in i Jämtland var landskapet så hisnande vackert. Jag borde ha haft kameran framme hela tiden, men jag ville lösa lite korsord också så jag missade en hel del fint. Det var fäbodar, fjäll och sluttande gröna vidder och så långt ögat nådde. Ovanstående utsikt var inte så spektakulär i sig, men jag föll genast för den då den på något sätt påminde mig om omslaget till filmen Big Fish.

Vädret var alldeles utomordentligt under vår resa och solnedgången var fantastiskt vacker. Från det att solen började gå ner till den mest intensivt eldiga stunden var det alldeles ljuvligt att se på. På det hela taget kan jag säga att även om resan tog sju timmar och var tröttsam på det sättet så fanns det så mycket underbart att titta på att det var värt det.