Det har nyss varit en massa dramatik här i form av ett strömavbrott. Inte sådär att kökslampan inte fungerar utan att hela min lägenhet och hela övriga huset är kolsvart. Som tur var så hade jag två små värmeljus tända på soffbordet, annars hade jag nog gripits av panik eftersom jag är så mörkrädd. Lite panikslagen blev jag dock när jag insåg att jag skulle vara tvungen att låsa upp ytterdörren och prova flippa lite på spakarna i proppskåpet utanför dörren. Det känns ju inte som en jätterolig sak att göra precis när man är paranoid som jag och tror att en mördare står och lurar bakom varje hörn. Till sist tog jag mod till mig och öppnade dörren och grejade lite med propparna, men det gjorde förstås ingen skillnad alls.

När jag var ute i trapphuset hörde jag musik från våningen under så jag var tvungen att ta min ljusstake och, likt en lucia, skrida långsamt ner för trappan och knacka på hos min granne. De hade heller inget ljus, men en söt katt vid namn Lucy som passade på att smita iväg en bit. Ingen annan verkade dock vara den agerande typen så jag tog på mig att skrida ner till ytterdörren där hyresvärdens nummer sitter på en anslagstavla. Märkligt nog var jag inte så rädd, det var som att jag flöt runt i en lite alternativ verklighet istället för att traska runt i en väldigt mörk trappa. Till sist var jag inne i lägenheten igen och kunde ringa hyresvärden (klockan 22.05) som pallrade sig hit och nu verkar ha hittat felet, så äventyret är över för den här gången.