Nu har jag precis läst ut sjunde och sista Harry Potter-boken. Det är ju märkligt att en bok om påhittade personer och händelser kan påverka en så mycket, men det har den verkligen gjort. Hela våren har jag ju lyssnat om och om igen på de sex första böckerna och min känsla när jag nu började läsa den sjunde var någon slags skräckblandad förtjusning. Å ena sidan ville jag såklart läsa, men å andra sidan vågade jag nästan inte. Under det dygn jag har läst (med undantag för sömn, mat och ett besök hos en kompis) så har det varit så intensivt och spännande att jag nästan inte velat läsa vidare, men jag har förstås gjort det ändå.

Nu är det klart och jag känner mig helt… ja, jag vet inte. Förvirrad kanske, lite tom och sorgsen över att historien om Harry Potter och hans magiska värld är slutberättad. Det jag helt klart måste göra är att läsa om boken, och det inom kort. Jag har varit så fokuserad på att komma framåt för att få se vad som händer att jag har missat en del småsaker, men nu när jag vet hur allt slutar så kan jag i lugn och ro läsa den en gång till och njuta av den. Jag ska inte avslöja något om vad som händer, förutom att säga att jag verkligen tyckte den var bra. Det enda jag kan göra nu är att vänta tills min syster läst ut sin kopia så att vi kan diskutera den, jag måste ventilera handlingen med någon snarast!