Så här ser de ut, fast våra var inte glaserade tack och lov!

I eftermiddags kom pappa hem från en jobbresa i USA och med sig hade han (förutom mina romantiska DVD-filmer) några klassiska amerikanska sliskigheter. Det första var två förpackningar med cookie-deg, klar att klicka ut på en plåt och grädda. Kakorna blev goda om än de var otroligt söta. Den andra specialiteten var Pop Tarts, denna mystiska korsning mellan kex och bröd.

Jag har inte haft så stor koll på vad det egentligen är, men nu var det äntligen dags att prova. Efter att ha läst säkerhetsföreskrifterna på kartongen (ta ut kakan ur folieförpackningen, värm inte för länge, bevaka mikron så att den inte börjar brinna, ta inte i kakan när den är varm etc.) värmde vi dem i mikron (eftersom vår brödrost inte var Pop Tart-anpassad). Hur smakade den då? Hm, sådär skulle jag säga. Det kändes ungefär som högtryckspressad, sockrad sconesdeg och så hade den ett tunt lager söt sylt i också. Jag har väldigt svårt att förstå att någon skulle vilja äta Pop Tarts till frukost som de verkar göra over there, men smaken är ju delad förstås. Hur som helst så var det kul att prova på och nu vet jag att jag inte behöver sörja det faktum att de inte säljs här.

Bild från Wikipedia