Efter att ha skjutit upp en stadsrunda full med ärenden var jag tvungen att ta tag i det hela idag. Det bär mig alltid emot att missa dyrbart solhäng, men vad kan man göra. Alla affärer verkade ha drabbats av någon slags utförsäljningsbacill för det var total rea precis överallt. Jag kunde inte hålla mig från att göra några små fynd heller, ett par underbara rosa gardiner med ett lite japanskt mönster, en fin flätad brödkorg samt lite lyxiga hudprodukter från Make up Store som hade total utförsäljning på grund av ombyggnation.

Jag tog även tag i att reklamera mina kära Replay-jeans som jag köpte innan jul. De har gått sönder på insidan av benen och även om jeans brukar göra det förr eller senare så tycker jag att jeans för 1200 kr borde hålla längre än ett halvår. Som tur är höll jeansförsäljaren med mig så det var inga problem att lämna tillbaka dem. Det känns som lite av en seger att jag gjorde det där, även om man vet att man har konsumenträttigheter så är det alltid lite jobbigt att reklamera trasiga saker. Jag antar att jag är rädd för att personen i kassan ska se på mig med överlägsen blick och bara vägra ta tillbaka plaggen. Man kan ju inte mer än misslyckas med en reklamation, men det bär mig alltid lite emot i alla fall. Fast på den här fronten har jag ändå utvecklats väldigt mycket sen jag var tonåring, då tyckte jag det var pinsamt att lämna tillbaka något på öppet köp. Jag minns en gång när jag hade köpt ett par läckra lila jeans och efter ett tag kom på att jag nog inte hade råd med dem, då tyckte jag det kändes hemskt pinsamt att lämna tillbaka dem samma dag (fråga mig inte varför). Jag försökte få en kompis att gå in med dem men hon tyckte sånt där var ännu jobbigare än jag så det blev ändå jag som slutligen fick bita i det sura äpplet. Ett ljuvt minne…