Igår kväll såg jag filmen Because I said so, en romantisk komedi som jag tyvärr mest tyckte var otroligt irriterande. Två roliga dialogpartier och ett vackert köksskåp fastnade jag dock för.

Det första är när äldsta dottern som är psykolog pratar med sin patient.

Stuart: I’m really beginning to feel like I’m never going to meet anyone. It’s making me feel hopeless.
Maggie: Mmhh. As I’ve said before Stuart; Sheila was a huge loss, but that was 1993.
Stuart: (dramatiskt och plågat) Aaah, it’s still so fresh.

Det andra är när mamman försöker rättfärdiga att hon har satt in en kontaktannons för yngsta dotterns räkning och att hon intervjuar männen och godkänner dem som får kontakta dottern.

Mamman: As I’ve always said: God couldn’t be everywhere and that’s why he made mothers.
Maggie: What! That was on a Hallmark card we gave you, and Millie thought it was too corny.