Idag skulle jag fräscha upp lite svarta kläder genom att köra dem i tvättmaskinen tillsammans med textilfärg. Jag är inte säker på om man egentligen får göra det i allmänna tvättstugor, jag tror inte hyresvärdarna brukar gilla det egentligen. Grejen var dock att jag planerade att först färga, sen köra en gång utan tvättmedel för att skölja ur kläderna och därefter en 95-gradersmaskin med vittvättmedel för att verkligen rensa ur maskinen. Hur som helst så mötte jag, denna av alla dagar, naturligtvis min hyresvärd i trappuppgången på vägen ner till tvättstugan, han höll på att städa och eftersom han hade börjat uppe hos mig så misstänkte jag att han när som helst skulle komma in i tvättstugan.

Typiskt nog haussade jag upp min klädfärgning till en kupp i storleksordning bankrån och fumlade panikslaget med fixeringspulverspåsen som inte ville öppna sig och saltpaketet som aldrig ville tömma sig färdigt så att jag skulle ha fått iordning maskinen innan han eventuellt kom in i tvättstugan för att städa. Som det skulle visa sig så var det bra att jag raskade på för ett litet tag senare kom han in och bytte vatten, samt pratade med mig om hur tvättstugans nya fläkt fungerade. Jag fick en absurd lust att skratta när jag stod och pratade med honom medan den komprometterande svartfärgen sköljde mot tvättmaskinens glasdörr. Som tur var såg han den inte och nu är tvättmaskinens trumma skinande ren igen, medan mina förr så urblekta kläder är sotigt svarta.

Bild från Smeg