Jag läste precis något mycket absurt, nämligen att det i Burma finns hårtjuvar som smyger upp bakom kvinnor och klipper av deras hår: ”Många burmesiska kvinnor bär sitt hår mycket långt, och uppsatt i hästsvans. Det gör det relativt enkelt för en skicklig hårtjuv att klippa av tofsen utan att kvinnan märker det förrän det är för sent.” Anledningen är naturligtvis ekonomisk, jag antar att de tillverkar peruker av håret.

Det är intressant ändå hur mycket håret är en del av en själv, det skulle verkligen kännas som ett slags övergrepp om någon helt brutalt bara klippte av det. Och ändå, det är bara en handfull lockiga eller raka fibrer som alltid växer ut igen. Att håret är otroligt viktigt i vår kultur blir tydligt när man tittar på Top Model, under make over-avsnittet är det alltid någon som blir kortklippt och tårarna och protesterna låter sällan vänta på sig. Håret är liksom kvinnans främsta prydnad och att Tyra säger att de bara klipper av håret på de tjejer som har de starkaste dragen hjälper inte, utan ett långt svepande hår är de tydligen inte kvinnor längre.

Vår kultur är så otroligt noga med att alltid poängtera skillnaderna mellan män och kvinnor, det är ju en av mekanismerna som gör att olikheterna mellan män och kvinnor reproduceras. Att redan från späd ålder låta flickor ha långt hår och pojkar kort hår i kombination med könsstereotypa kläder gör att vi lättare kan se skillnad på dem, eftersom det faktiskt kan vara svårt att verkligen veta fram till puberteten. Jag minns i början av mellanstadiet när jag hade en mycket läcker pottfrilla och röda, runda glasögon plus att jag mestadels var klädd i mjukiskläder i neutrala färger. Vi skulle ha dans med en sliskig danslärare för att killarna skulle komma över sina tjejbacillrädslor och när tre klasser stod i en stor ring i gympasalen sa dansläraren att vi skulle ställa oss varannan tjej och varannan kille (eftersom alla killar hade tjejskräck stod vi naturligtvis inte bredvid varandra). Så vände han sig till mig och sa ”titta så bra, här står redan en kille bland tjejerna!”. Det korthåriga traumat kommer jag nog aldrig att glömma.

Bild från Funpics