Jag hörde en otroligt märklig sak på Spanarna som jag nu har läst lite mer om. Ett brittiskt bokförlag ska ge ut en samlingsgåva av Jane Austens verk och som brukligt är på klassiker så ska hennes ansikte pryda framsidan. Det verkar bara finnas ett enda porträtt av Jane Austen, som är målat av hennes syster Cassandra och problemet är nu att förlaget anser att hon var för ful, så därför har man piffat till henne:

”Helen Trayler, its managing director, said: ‘The poor old thing didn’t have anything going for her in the way of looks. Her original portrait is very, very dowdy. It wouldn’t be appealing to readers, so I took it upon myself to commission a new picture of her. …We’ve given her a bit of a makeover, with make-up and some hair extensions and removed her nightcap. Now she looks great — as if she’s just walked out of a salon.’ ”

Det är tydligen inte bara miss Austen som råkat ut för den typen av behandling: ”Ms Trayler said: ‘Virginia Woolf wasn’t much of a looker. I’m also considering making over George Eliot, who was frumpy, and William Wordsworth, who was pretty hideous. Most poets were really unattractive, with the one exception being Tennyson, who has wonderful bone structure.’ ”

Otroligt märkligt är det ju att en känd och älskad författare måste snyggas till, även efter sin död för att man tror att böckerna inte säljer annars. En krönikör skrev följande observanta uttalande: ”The publishing industry seems to believe that no modern woman can write knowledgeably about affairs of the heart unless she looks like a total fox.” Speciellt märkligt är det ju också med tanke på att Jane Austens böcker hela tiden visar på att man inte ska gå efter ytan. De karaktärer som är vackrast och som har det mest charmerande sättet visar sig ofta vara falska och i avsaknad av någon djupare personlighet. Det är istället de som genom sina handlingar visar att de är karaktärsfasta, trogna och intelligenta som är värdiga att bli hjältinnornas friare.

Bilderna i collaget från Guardian och Times