Jag älskar när våren har kommit så långt att solen skiner in i lägenheten ända fram till kvällen. Det känns så hoppfullt att ha öppna fönster och lyssna på fågelsång och känna vårlukterna medan jag ägnar mig åt att läsa om Bourdieus symboliska kapital samt om vardagskulturen efter den andra moderniseringen. Efter en paus har jag nu satt mig till rätta igen för att läsa vidare. Dock kunde jag inte hålla mig från att se vad som händer i världen också och i DN hittade jag nyheten att Harry Potter-böckerna (näst religiösa böcker) är de mest populära böckerna bland fångarna på Guantanamo. Var inte det ganska fint ändå? Jag ser framför mig en bild av ett gäng hårda killar med svällande muskler och tauteringar (fördomar, jag vet) som med smått tindrande ögon sitter och läser.

Det briljanta med böckerna är ju också att de är ytterst pedagogiska förutom att de är spännande och välskrivna. J.K. Rowling ser alltid potentialen i sina karaktärer, snarare än att lägga vikt vid hur de kan verka vara på ytan. Den klumpiga, glömska och inte särskilt smarta Neville hamnar trots allt i elevhemmet Gryffindor, vars medlemmar kännetecknas av sitt stort mod, eftersom hon vet att han kan utvecklas med hjälp av uppmuntran och utmaningar. Den magiska världens största sport quidditch en där man på skolnivå såväl som på elitnivå spelar i lag där det ingår både män och kvinnor. Slutligen den underbara rektorn professor Dumbledore som alltid behandlar sina elever med respekt och som uppskattar tvillingarna Weasleys enorma uppfinningsrikedom när det gäller att ställa till bus snarare än att irritera sig på den. En perfekt drömvärld, med andra ord.

Bild från Amazon