Jag upptäckte en väldigt rolig sak på litteraturhistorialektionen igår, nämligen att originalslutet till Rödluvan är ohyggligt underhållande. Det avslutas med en slags sensmoral som lyder enligt följande:

”Av detta kan man lära att de unga,
särskilt de av kvinnokön
den som är skapad fin och skön,
gör mycket orätt i att lyss till var mans tunga
och att det ej är underligt
att vargen slukar dem så kvickt.

Jag säger varg, ity att vargar
är inte alla av ett kött:
en sort är hövisk, talar sött
och varken ljuger eller sargar
men som att ett sätt som ej förargar
att sjunga den förföljdas lov
in i den skönas hus och hennes sängalkov.
Av vargar är han värst och alla känner vådan
av unga flickors möte med en sådan.

Rödluvan är alltså en slags dåtida varningstext mot män som vill förleda kvinnor och ta deras dygd. Ulvar i fårakläder med andra ord, eller som i den aktuella sagan: ulvar i mormorskläder.