När jag skulle ta min självscanningsmojäng på Maxi så fungerade inte systemet och jag fick därför ställa mig i kön till kundtjänst. Det är samma ställe där alla köper lotter och tobak så det var hyfsat lång kö sådär på en löningsfredag. Bredvid mig stod en man med ett barn och försökte få kontakt med dem som jobbade bakom disken, men de ignorerade honom och menade förmodligen att han skulle ta en kölapp. Till sist gjorde han det och jag hörde honom muttra ”sex personer före” innan han ställde sig en liten bit bakom mig och surade. Hans telefon ringde också och han sa något om att han inte kunde göra något eftersom han inte hade pengar till vagnen, vilket väl var anledningen till att han stod i kön.

Kanske för att jag ledsnade på att ha en så sur person i min närhet, eller kanske för att jag igår läste ett reportage i Elle om vardagssnällhet mot medmänniskor, jag kan inte exakt säga varför, men jag vände mig om till honom och gav honom en femkrona och sa med ett litet leende ”varsågod”. Det var nästan komiskt att se hans förvandling, på en sekund gick han från att vara en missbelåten man med en offermentalitet (”varför ska jag råka ut för allt hemskt här i världen”) till en glad och tacksam person. Jag tror det här är min nya grej faktiskt, att vara lite sådär vardagssnäll när människor behöver det.