Jag läste följande ytterst torra resonemang i min bok Grupprocesser. Det handlar om tonåringar och deras allmänna förvirring i fråga om vem de är och hur de ska förhålla sig till tillvaron.

”I all förvirring och osäkerhet är det naturligt att den unge söker efter hållpunkter i sin sociala verklighet. Jämnåriga kommer vanligtvis starkt in i bilden, medan föräldrarna snarast kopplas till det som har varit förut. Den unge finner då hållpunkter i yttre kännetecken som jargong, musik, dans, kläder, kosmetika, frisyrer, fordon – allt i förändring, uppmuntrat och utnyttjat av kommersiella intressen. Dessa yttre ting ger en beskyddande kolorit, ett sken av att den unge är någon, och gärna något annat än vissa andra.”