Det bästa ögonblicket på hela tågresan var när jag på morgonkvisten låg på min lilla brits (den understa) och lyssnade på Harry Potter samtidigt som jag tittade ut genom fönstret. Precis när jag slagit upp ögonen åkte vi förbi en okänd stad som var försänkt i mörker men det strålade tusentals små ljus och hela synen var så otroligt vacker. Lite senare började solen gå upp och då lyste himlen i rosa och aprikost över de frostnupna fälten. Egentligen var det inget ovanligt eller spektakulärt, men ändå. Ett flyktigt ögonblick av vackerhet som jag fick ta med mig av den här dagen.