Nu är det T-90 minuter tills tåget avgår och jag håller på med de sista förberedelserna. Jag känner mig väldigt oerfaren på tågresor (därav min stora hysteri inför resan) och exakt vad som finns på tågen och vad man behöver ta med sig. Exempelvis har jag ingen aning om det finns vatten på tåget, eller om man måste ta med sig det. Pappa har inte åkt tåg på 15 år så han är inte till någon hjälp i frågan. För mig som alltid fryser när jag sover är det också ett problem att ha nog mycket kläder på mig på natten, utan att tynga ner hela packningen med fleecekläder jag inte använder till något annat. Jag har dock laddat med mjukbyxor, dubbla tröjor, kofta och tjocksockar, behövs det mer kan jag lägga min kappa ovanpå bäddlakanet. Dumt nog ska jag ligga längst ner där det är kallast, fast å andra sidan slipper jag oroa mig för att trilla ur sängen på natten eller att väcka hela kupén om jag måste gå på toa.

Jag insåg idag att jag är lite av en sån som automatiskt ser skräckscenarion framför mig, när jag tänker igenom allt som kan hända i förväg. Först när jag har bearbetat det kan jag slappna av och vara positiv. Det kanske är något att arbeta på, både att inte tänka igenom allt så noga i förväg och att bara fokusera på hur bra allt kommer att bli.

PS. I matsäcken ingår en enorm godispåse som består av Salta katter, Gott & Blandat, Ahlgrens bilar, Riesen, samt någon slags hårda fruktkarameller. Vi fick en stor kasse med blandade godispåsar häromdagen när vi hade släktfikat och hälften av godisarna får nu följa med mig till Stockholm. Nice.