Nu kände jag att det var hög tid att blogga in ett Per Wästberg-citat igen. Här handlar det om en av hans släktingar som levde ett kringflackande liv.

”Som änkling bodde han i åratal i Belfrages pensionat vid Blaiseholmstorg. Han putsade mässingslåsen på den läderväska som stod redo för hans färder till släktens Balingsholm och Solgård. Han var en tillvarons pensionatsgäst och slog sig obekymrat ned hos anförvanter som tolererade honom för hans glada humör och fransyska kindkyssar.”