På tal om trevlighet mot okänt folk så kom jag just att tänka på en komisk situation som inträffade för några år sen när jag precis flyttat ner till Stockholm. Jag hade av någon anledning tackat ja till ett jobb på Academic Works som Bingolotto-registrerare. Det innebar att man fick en ICA-kasse med 3000 slips från Bingolotter där det stod folks namn, adress och telefonnummer. Därefter satt man hemma och skrev in alla dessa personuppgifter i ett Exceldokument som man sedan mailade till den ansvariga personen. Ett otroligt hjärndött jobb som jag blev väldigt kall om händerna av, kallheten kompenserade jag genom att dricka så mycket te att jag blev darrig av koffeinet. Ett väldigt kärt minne, naturligtvis!

Hur som helst så åkte alla Bingolotto-registrerare till Academic Works (som höll till vid Stockholms universitet) för en liten snabbkurs i hur arbetet skulle gå till. När det var över och jag gick därifrån så hamnade jag bredvid en tjej som jag sett inne på introduktionen. Osofistikerad norrlänning som jag var så började jag genast prata med henne på vägen till tunnelbanan och kommentera något om arbetet. Hon var ganska misstänksam och kortfattad till en början, men efter ett tag smälte hon och vi pratade på som gamla bekanta och innan vi skildes åt så fick jag hennes nummer och hon sa att jag skulle ringa om jag fick några problem med jobbet. Det är så kul i efterhand när jag tänker på det där, för jag tänkte inte alls på de sociala koder som råder i storstaden där det ständigt finns det där behovet att fjärma sig från dem man möter eftersom det är så många varje dag. När jag hade bott ett tag i Stockholm så blev jag ju själv en sån som utstrålade ett lagomt avsåndstagande och som alltid satt med en bok på pendeltåget. Fast fint är det ju ändå att lantlig naivitet övervinner storstadshårdheten på bara några minuter.