En sista vackerhet från Herr Wästbergs memoarer innan jag ska sova:

”Med mamma gick jag till Ingeborg Kitzings sybehörsaffär vid Storgatan. Hon hade öppnat den 1904 och tvingades bort då Industrihuset uppfördes på 1960-talet. Meter efter meter med sällsamma knappkartonger hör till mina första minnen. Urvalet lär ha varit det största i staden och takten var därefter: knapp- och bandhandel krävde gott om tid, även om utbytet bara blev ett par kronor. Samhörigheten och förtroende uppstod över disken, och medan fingrar plockade bland hårband och trådrullar, han de gamla damerna i fru Kitzingers tjänst uppleva generationers familjeliv på Östermalm.”