Detta är så underbart tycker jag, ett bevis på fenomenet att saker kan låta helt annorlunda när de kommer ut i ord. Situationen är att Richard är deprimerad och fåordig på grund av problem på jobbet och han ursäktar sig från familjemiddagen för att ringa några samtal.

Lorelai: When is this awfulness with work gonna resolve itself?
Emily: I don’t know. The man is so sensitive. He reads so much into every little perceived slight.

Lorelai: Yeah. I remember one time when I was a kid, Dad had put on some weight, and he bought a new suit to try to cover it up. And he wore it for us and he said, ‘How do I look?’ and I said, ‘You look fat.’ [pause] But I guess that wasn’t really a perceived slight…so, I’ll think of another example.