Idag promenerade jag och pappa in till stan i det kyliga höstvädret. Numer kan man ju äntligen gå längs älven igen och det är ju hur trevligt som helst, speciellt när man kommer in mot stan och det är björkalléer och en kaj precis vid vattnet. Magnifikt är ordet. Vi började med att fika på stans vackraste ställe, Nya Konditoriet, som från Kungsgatan sett ser ganska anspråkslöst ut, som ett pyttelitet konditori, ungefär. Men går man upp för den mycket bedagade stentrappan där tusentals fötter har gått det senaste seklet, och gjort stegen alldeles ojämna så kommer man upp till en stor övervåning som påminner om svunna tider. På golvet ligger en heltäckningsmatta och i taket hänger stora ljuskronor, så är väggarna täckta med träpanel och utsirade spegelväggar. Mycket tjusigt.

Jag åt en smörgås på grovt bröd med brieost och morotsmarmelad som var mycket god, hela anrättningen var dessutom till hälften invirad i prassligt och blankt silkespapper, vilket var både praktiskt och estetiskt. På det hela taget en caféupplevelse jag gärna gör om, då måste jag nog prova deras espressotårta med belgisk choklad.