Tro det eller ej, men nu ägnar jag mig faktiskt åt att läsa ”Värdegrunden – finns den?”. Jag har kommit förbi det som tydligen ska vara det tristaste kapitlet och in i de mer exempelspäckade delarna av boken, det känns väldigt lyckosamt måste jag säga. Jag stötte i alla fall på ett helt underbart citat hämtat ur ”Sede-reglor för barn. Allmogens barn i synnerhet tillegnade”, det verkar vara skrivet av en lokal klockare vid namn Jöns August Johansson och här beskriver han hur barnen bör sköta sig i skolan:

”Sök alltid efter att först kunna lexorna, så att ingen af dina kamrater går förbi dig och du då blir nedflyttad eller får sitta efter, hvilket skulle vara för dig en stor skam…
Sitt ej och bliga hit och dit i skolrummet, icke gäspa eller sträck dig, sväng ej med armarne eller lägg dem på din kamrats axel, lek ej med fingrarna.
Kommer någon person in i skolrummet, stig upp och buga dig, sätt dig genast ned igen och gör hvad du skall och se ej vidare på honom, utan om läraren gifver dig löfte därtill…
När du går till eller ifrån skolan, så skrik icke, eller för något oväsen med dina kamrater eller om du möter någon; tala heldre om för hvarandra hvad som är lärdt i skolan om dagen. Det är roligare än skrika och knuffas, och tänk så vackert det är att gå tyst och stilla…”

(Orlenius, Kennert (2001): Värdegrunden – finns den?, s 47)