Jag kom att tänka på två roliga saker till från gårdagens skola. Det första var att vi på logopediföreläsningen blev tillsagda å det strängaste att vi absolut inte fick vaneharkla oss, det var det dödsstraff på tydligen. Var man trots allt tvungen att harkla sig skulle det ske genom ett slags ultramärkligt rosselljud som kändes otroligt otrevligt och som jag aldrig skulle frambringa bland folk.

Den andra saken var på specialpedagogikföreläsningen där hon som pratade lärde oss att det inte heter elever med svårigheter utan elever i svårigheter. Detta för att signalera att problemet inte är inneboende i eleven utan det är situationen runtom som framkallar handikappet (exempelvis). That’s fine and all, men varenda gång hon sa ”elever i svårigheter” tänkte jag att det lät som om de var gravida. Som man sa på 1800-talet, att en ung kvinna hade råkat i svårigheter.