Igår shoppade jag en ny väska. Det kan ju tyckas som att jag inte egentligen behöver fler väskor med tanke på att jag nog har ett 20-tal som jag använder, men den här är faktiskt lite annorlunda eftersom den är rymligare och passar bra som skolväska. Dessutom så har jag spanat på den sen i våras och när man har suktat efter något i flera månader tycker jag man har rätt att köpa det. Faktiskt.

När jag stod på Åhléns och tittade på den så var jag tvungen att prova den framför en spegel med min nya snyggjacka på. Samtidigt som jag stängt jackan och svingade upp väskan på axeln öppnade Sofia upp ett stort, snyggt paraply bakom mig och höll upp det ovanför mitt huvud. Bilden som skapades kändes helt rätt och jag insåg att väskan verkligen var jag och att det praktiskt taget var min skyldighet att köpa den. Jag påminner om Sofias fina ordspråk ”varför vara halvsnygg när man kan vara helsnygg”, det kan ju utvecklas till ”varför bära en halv outfit när man kan bära en hel”. Det enda som saknas nu är det glamourösa paraplyet, inga hopfällbara små ursäkter för regnskydd där inte, utan ett rejält, hederligt gammeldags paraply.