Det känns som att jag bara blir mer förkyld för varje timme som går. Mer snuvig i alla fall, och jag låter som en hes kråka när jag pratar. Jag vet att jag inte bär min sjukdom med värdighet, men att lida i tysthet ligger inte för mig. Jag kände mig dessutom ytterst provocerad av ett inslag på nyhetsmorgon om att den här toppensommaren skulle leda till att folk var friskare i höst, alla påstods ska vara helt utvilade och sprängfyllda av energi. Yeah right! Jag kände mig som en andra klassens medborgare som inte har råd att vara ledig på sommaren och möter istället hösten totalt dränerad på energi och hålögd så det förslår.

Den enda trösten just nu är att jag och systeryster ska se Stolthet och fördom på DVD. Inget kan väl verka mer kurerande än lite underbart brittiskt kostymdrama med the one and only mr Darcy.