Pust, pust, pust! Vilken dag det har varit idag. Det var ju första dagen på jobbet efter en två veckor lång sjukskrivning, så jag hade förberett mig mentalt på att det skulle vara jobbigt. Tack vare min zen-attityd gick det mesta ändå väldigt bra. Förutom den otroliga värmen som råder i Luleå just nu (25 grader!) så var det två gator som var helt uppgrävda på grund av fjärrvärme-installationer men det visste jag redan om, så jag tog det med ro. Jag svalde även min stolthet och fåfänga och tog på mig en slags bärväst för posten så armarna avlastas lite. Som tur var hade jag på min mina stora glamourösa solisar med strass, så töntighete vägdes upp lite grann. Lugn och avslappnad promenerade jag alltså runt med posten istället och trots lite dik-hoppningar så gick det bra.

Slag nummer tre och fyra hade att göra med att min vanliga postbil var på verkstan och jag istället skulle köra en ytterst racklig ersättningsbil. Jag tycker min vanliga postbil är sunkig men det var inget i jämförelse med denna – bildörren håller knappt ihop och bakluckan går bara att öppna ibland. Det jobbiga var att bilradion hade låst sig och eftersom det var en lånebil hade vi ingen kod. Det kändes som dödendöden att kuska runt i fyra timmar utan musik eller radio, så efter första gatan åkte jag hem och hämtade min md-spelare och lyssnade på härligt smörig country under turen. Problem nummer två med bilen var att sätet var så djupt och konstigt att jag hamnade alldeles för långt ner, trots en speciell dyna vi har. Men det löste jag fiffigt genom att lägga två IKEA-kataloger på varandra under dynan. Vilket leder mig till nästa slag – IKEA-katalogen som jag trodde var färdigutdelad (och att jag tursamt nog hade missat det hela), visade sig ha denna vecka som utdelningsperiod och det fanns fortfarande några stora gator som inte fått. Men det känns ändå ok, eller jag inbillar mig det åtminstone.

Trots min zen-attityd började det kännas ganska tungt mot slutet av dagen. Turen tog ju längre tid än vanligt på grund av uppgrävda gator och gruppreklam (oh yeah, den hade jag inte ens nämnt), och när klockan blivit 14 och jag hade flera gator kvar kom trots allt modlösheten över mig. Eftersom jag inte ätit på fem timmar, var genomsvettig pga hettan ute och kvardröjande förkylningsrester, törstig eftersom den sista droppen av mitt varma vatten var slut, hade huvudvärk och var darrig i hela kroppen av hunger och allmän utmattning så hade jag ganska nära till tårarna där mot slutet, men jag lyckades klara mig igenom dagen trots allt. Hurra.