Min syster läser just en skolbok vid namn ”Dynamik i arbetsgrupper” som behandlar hur grupper undviker att hamna i ångestliknande tillstånd och att fastna i olika grundantaganden. Den har bland annat ett kapitel med den fascinerande titeln ”Konsten att sabotera ett sammanträde”.

Ett stycke handlar om ”group think” som är när en grupp blir så överväldigad av sin egen förträfflighet att den inte tar till sig information som går emot det de tror på. ”I längden kan emellertid ingen grupp bygga sitt arbete på orealistiska föreställningar eller avskärma sig helt från omvärlden. Bubblan brister till slut. Verkligheten kom ifatt politikerna i Motala liksom Palmegruppen. Den politiska ledningen i Motala rekonstruerades och kom att fungera väl, men Palmes mördare går fortfarande fri.” Det är dramatik och retorik på den allra högsta nivån, det.