Sådär, nu har jag lagt mig till rätta i soffan och på bordet står ett glas kaffe och ett fat med bullar. Jag har legat ute på altanen i två timmar medan jag pratade i telefon, men det var inte särskilt trevligt. Varje gång jag vände på huvudet fick jag förfärlig yrsel, viruset i kroppen gillar nog inte sol tror jag. Det var ju förstås en dum tanke redan från början, men jag är så less på att ligga inne och dessutom hade nästan all min solbränna bleknat så jag tyckte jag kunde bättra på den lite också, men som sagt så var det en dålig idé.

När jag skulle plocka fram eftermiddagens film slog det mig att inget passar bättre än Hitchcocks ”Fönstret mot gården”, som ju handlar om James Stewart som på grund av ett benbrott sitter fast i sin lägenhet mitt under den hetaste tiden på sommaren. Vi kan lida tillsammans helt enkelt.