Jaha, då var man inne i systemet då. Jag har precis kommit hem från Vårdcentralen där jag blivit sjukskriven veckan ut för virussjukdom samt yrsel orsakad av nackbelastning. Hela upplevelsen var mycket dramatisk och omskakande, det kändes ungefär som om jag hade åkt in med en ond tå och kommit ut utan foten eller något. Jag ringde till VC för att höra vad jag borde göra med tanke på att man bara får vara hemma utan läkarintyg i en vecka, och det är ju bara någon dag bort. Så fick jag vips en tid hos en läkare, bara någon timme senare. Väl där beskrev jag med största omsorg alla mina symptom och blev grundligt undersökt av världens sötaste läkare, en kvinna i 60-årsåldern.

Dramatiken tilltog när hon sa att jag skulle få genomgå en massa prover, jag hade tänkt att det på sin höjd var frågan om ett stick i fingret eller något, men icke. Jag blev omdirigerad till ett labb där det togs tre provrör blod (och jag med min nålskräck!), samt – hör och häpna – ett EKG. Jag kände mig som ett smärre rymdmonster där jag låg halvt avklädd på en brits med sladdar över hela kroppen. Efter att även ha lämnat ett urinprov fick jag åter vänta en liten stund. Därefter kom läkaren tillbaka och sa att hon skulle sjukskriva mig veckan ut. På torsdag ska jag tillbaka till VC för att ta ett nytt blodtryck, för mitt var väldigt högt och på fredag får jag reda på resultatet av alla blodprover. Hon sa att de skulle köra en extra bred kontroll av proverna för att inte missa något. Det verkade i alla fall som att min matthet kom sig av någon slags övreluftvägs-infektion, vilket jag antar är samma sak som det okända viruset hon pratade om. Rafflande!

Som hypokondriker måste jag ju erkänna att man känner sig väldigt sedd och bekräftad när de slår på den stora trumman och undersöker allt som bara går att undersöka. Äntligen var det någon som lyssnade noggrant på mina symptom och verkligen utredde allt. Som sjuksköterskebarn är man ju annars van att som svar på alla sjukdomsklagomål få höra: drick ett glas vatten, ta en alvedon och vila. Det är inte alls lika tillfredsställande som att någon tar ens EKG, inte på långa vägar. Men som sagt, nu är jag alltså inne i systemet, jag har ett serienummer hos Försäkringskassan…