Här besöker den unge Marcel sin onkel Adolphe som redan har en dambekant på besök, en kvinna som Marcel är oerhört fascinerad av.

”Jag reste mig upp; jag kände en oemotståndlig lust att kyssa den rosafärgade damens hand, men denna handling föreföll mig lika djärv som en enlevering. ‘Skall jag eller skall jag inte?’ undrade jag med bultande hjärta, men så måste jag upphöra att fråga mig vad jag skulel göra för att kunna göra något alls. Och med en blind, vanvettig rörelse, som inte hade något sammanhang med alla de motiv jag nyss kunnat finna för den, förde jag hennes framsträckta hand till mina läppar.”