Idag hörde jag en så fin sak i ”Meny” i P1. Det var ett inslag om grönsaker och rotfrukter som höll på att försvinna ur vår mathållning, som rovorna till exempel. De intervjuade en kvinna som hade jobbat med att samla in utrotningshotade rov-sorter för att de skulle bevaras. Folk från hela Sverige hade skickat in frön och hon berättade om en äldre man som även skrivit ett fint litet brev till. Där hade han berättat att han odlade rovor för att det var en viktig påminnelse om gångna tider, men att han inte åt så mycket av dem själv. Istället uppmanade han barnen i området att palla hans rovor, som han hade pallat rovor när han var liten. Där han växte upp fanns det tydligen inte äppelträd och då var det rovor som stod till buds. Barnen var tydligen alla beväpnade med små knivar som de använde för att skära upp rovorna och äta upp någon slags sött, krämigt innanmäte. Det var en fin liten historia tyckte jag.