Jag hörde ett intressant inslag igår på Kropp och själ – i P1 förstås. Det handlade om en doktor i filosofi eller något som hade skrivit en bok om lycka och hur vi påverkas av semester. Han sa att vi människor habituerar oss väldigt snabbt till nya omständigheter. När det blir sommar och varmt så tycker vi det är ljuvligt för att det är en kontrast mot kyligare väder och den slaskiga vårvintern som vi har i färskt minne, men snart så vänjer vi oss vid att kunna sitta ute hela dagarna i linne och shorts utan att frysa och då ger det inte lika stor lyckokänsla. Samma sak sa han gällde när vi köper något och upplever ett lyckorus, men snart har vi vant oss vid att ha den saken och då dalar ruset.

Till viss del har han rätt förstås, speciellt om de där barnsligt glada ruskänslorna, men jag tycker ändå att jag kan känna mig väldigt tillfreds när jag tittar på de fina saker jag har runt omkring mig. En svart bastopp från H&M kanske inte direkt talar till mig, men det finns vissa plagg i min garderob, vissa svischiga kjolar eller paljetterade toppar som gör mig riktigt lycklig när jag ser dem. Det skulle kunna kallas ytlighet, men jag föredrar att se det som en förmåga att uppskatta de små sakerna i tillvaron…