Så, då var sommarens första jobbdag avklarad. Det var förstås en pina att stiga upp imorse med tanke på att jag inte kom isäng precis när jag tänkt mig. Som tur är kan jag aktivera mig själv ganska bra när jag väl måste, så jag var redo för avfärd i tid. MEN, eftersom jag är jag så måste alltid något gå fel, så ock idag. När jag skulle cykla iväg upptäckte jag att framhjulet var helt tomt på luft. Jag hade ingen aning om ifall det berodde på punktering eller att det inte blev uppumpat igår när cyklarna fixades till. Hur som helst så sökte jag snabbt reda på pumpen och fyllde däcket med luft, jag tänkte att pyser det ut under dagen så får jag väl gå hem – huvudsaken att jag kom till jobbet i något så när tid – visserligen har de vant sig vid att jag alltid kommer fem minuter för sent, men första dagen kan man ju försöka anstränga sig och göra ett gott intryck, men icke!

Hur som helst så gick det rätt bra att jobba idag. Jag kände mig oerhört negativ igår kväll och det kändes som att det skulle bli den värsta pinan på jorden att jobba som brevbärare i två hela månader, men det gick över när jag väl kom ut på turen. Jag föresatte mig att helt enkelt ta det lugnt och låta allt ta den tid det behöver och då var det inga problem att puttra runt med postbilen på turen. Inte så att jag maskade, jag orkade bara inte hetsa upp mig över en sån sak som att jag tvingades gå runt med posten på Dundervägen och hoppa över halvmeterbreda diken pga fjärrvärme-grävningar. Som Luke säger i ett avsnitt av Gilmore Girls; ”I’ve adopted a zen-attitude”, då gällde det Taylor Doose, nu gäller det stinkande soptunnor som är i vägen, gruppreklam som lägger en timme till turen mm. mm. Får se hur länge det varar, men för nu så var det skönt i alla fall.

Nu lite eftermiddagskaffe!