Min chef ringde just och frågade om jag kunde börja jobba imorgon istället för på måndag. Eftersom jag är pankare än en kyrkråtta sa jag såklart ja, men det känns ju inte så lockande egentligen…

Av någon anledning är jag alltid mycket förvirrad och glömsk när jag jobbar på posten. Eller jag är väl alltid det, men på posten märks det så mycket tydligare eftersom det är så många småsaker att hålla rätt på. I år gjorde jag en storstilad entre in i mitt förvirringsstadium redan när chefen ringde. Mobilen låg i källaren, så jag fick springa ner för att svara. Så kom jag inte ihåg att jag hade dragit ur handsfree-grejen igår kväll, så jag pratade i den och ropade hallå, hallå! men hörde bara ett mummel långt borta. Till sist fattade jag hur det stod till och kunde prata in i telefonen som jag höll i handen istället. Han undrade om jag var i stugan, tänkte väl att det var dålig mottagning eller något, plus att det tog länge innan jag svarade. Men jag fick generat erkänna att jag hade pratat i handsfreen fast den var urkopplad. The scatterbrain makes her entrance – yeay!