Jag har just kommit hem från äventyret på LTU:s bibliotek. Till att börja med så är det något fel på blinkersen i bilen, den blinkar antingen hejvilt fast jag inte vill att den ska göra det, eller så blinkar den inte när den ska. Jag var tvungen att hålla fast den i rätt läge, och lägga en oproportionerligt stor energi på att inte blinka fel – vilket inte främjade trafiksäkerheten kan jag säga.

Väl på biblioteket så var det mest det vanliga trasslet att hitta böcker, plus att armarna blir helt darriga av att släpa runt på en sisådär 15 kg akademisk litteratur. Men en grej som förgyllde besöket var en mystisk snubbe som kom ett tag efter mig. Han stegade in i biblioteket iklädd en otroligt tight ljusgul pikétröja, svarta jeans som var mycket höga i midjan, samt svarta solbrillor. Detta i kombination med ett borstigt svart skägg och en fluffig och lurvig frisyr gav ett väldigt lustigt intryck. Han stod vid datorn bredvid min (fortfarande iklädd solbrillorna) och sökte böcker och suckade hela tiden högt och ljudligt. Dessutom gick han små frustrerade cirkelpromenader varannan minut. Jag blev otroligt nyfiken på vad han höll på med – nog för att jag kan bli frustrerad när jag ska söka böcker, men det där var något otroligt faktiskt.

Nu kaffe och lite lakrits (äntligen!)…