Alltså hur monsieur Proust leker med språket, jag fascineras och njuter! ”Hon var den enda av vår familj som var en smula vulgär”; en sån fantastisk sak att säga…

”Dessa historier lockade visserligen alltid min grandtante att skratta, men hon visste inte om det var den löjliga roll Swann alltid tilldelade sig själv, eller hans spirituella sätt att berätta, som lockade henne i skratt. ‘Ni är då en riktig krumelur, monsieur Swann!’ utropade hon. Hon var den enda av vår familj som var en smula vulgär, och på tal om Swann betonade hon gärna för främlingar att han, om han hade velat det, mycket väl kunnat bo vid boulevard Haussmann eller Avenue de l’Opera, att han var son till bankir Swann som hade lämnat efter sig fyra eller fem miljoner åt honom men att han hade sina idéer för sig.”